Kreta och bror
Hej hej. nu va man här igen.
nu har man kommit hem från underbara resan kreta.
Har dock bokat ny resa igen, Åker den 5 juni, skulle ha åkt men en ^vän^(jag vet inte vad hon och jag är just nu) iallafall hon fick förhinder. det går inte att avboka biljetterna
jag har två dagar på mig att hitta någon som vill åka med mig. men vem har tid att planera att resa i två veckor under två dagar INGEN, så nu står jag här helt själv vet inte vem jag ska vända mig till, vill bara lägga mig ner i ett knä och gråta.jag vill ju inte åka själv. jag kommer ju vara liv rädd på kvällarna och på dagarna. kommer inte våga visa mig ute. men det är väl ingen som förstår hur ensam rädd jag är. jag har tänkt så här.
att det kanske är bra för mig att åka själv./ men inte 40000000000 mil bort. det är ju inte så att jag kan ringa hem till mamma och be henne hämta mig.
det är mycke som har hänt och det är mycke som trycker ner mig. jag vill bara härifrån.
Jag kommer aldrig i mitt liv förlåta mig för det jag gjorde, varje gång jag ser dom två så svider det i mitt hjärta. jag krossade min brors hjärta genom att hugga ett spjut igenom hans hjärta så det fasna på väggen, hur mycke han tror och försöker att får tillbaka sitt hjärta så kommer han inte att lyckas finna sitt hjärta igen. för det sitter fast på väggen.
jag försöker att inte känna mig skylldig men varje gång jag tittar mig i spegeln elr hör min röst så påminner det mig. Dag in Dag ut.
vad har jag gjort?
varför gjorde jag så?
varför döda jag min brors hjärta?
varför sa jag inget på en gång?
varför till lät jag det hända?
vad har hänt med mig? Har jag ens rätten att finnas kvar i min familj. Nej.
så vad gör jag kvar? det är en fråga jag aldrig får svar på.
nu har man kommit hem från underbara resan kreta.
Har dock bokat ny resa igen, Åker den 5 juni, skulle ha åkt men en ^vän^(jag vet inte vad hon och jag är just nu) iallafall hon fick förhinder. det går inte att avboka biljetterna
jag har två dagar på mig att hitta någon som vill åka med mig. men vem har tid att planera att resa i två veckor under två dagar INGEN, så nu står jag här helt själv vet inte vem jag ska vända mig till, vill bara lägga mig ner i ett knä och gråta.jag vill ju inte åka själv. jag kommer ju vara liv rädd på kvällarna och på dagarna. kommer inte våga visa mig ute. men det är väl ingen som förstår hur ensam rädd jag är. jag har tänkt så här.
att det kanske är bra för mig att åka själv./ men inte 40000000000 mil bort. det är ju inte så att jag kan ringa hem till mamma och be henne hämta mig.
det är mycke som har hänt och det är mycke som trycker ner mig. jag vill bara härifrån.
Jag kommer aldrig i mitt liv förlåta mig för det jag gjorde, varje gång jag ser dom två så svider det i mitt hjärta. jag krossade min brors hjärta genom att hugga ett spjut igenom hans hjärta så det fasna på väggen, hur mycke han tror och försöker att får tillbaka sitt hjärta så kommer han inte att lyckas finna sitt hjärta igen. för det sitter fast på väggen.
jag försöker att inte känna mig skylldig men varje gång jag tittar mig i spegeln elr hör min röst så påminner det mig. Dag in Dag ut.
vad har jag gjort?
varför gjorde jag så?
varför döda jag min brors hjärta?
varför sa jag inget på en gång?
varför till lät jag det hända?
vad har hänt med mig? Har jag ens rätten att finnas kvar i min familj. Nej.
så vad gör jag kvar? det är en fråga jag aldrig får svar på.
